Förbaskade tand!

Nu tänker jag ägna ett helt inlägg åt att gnälla på min visdomstand. Bara för att den har förstört min härliga, efterlängtade långhelgs-ledighet från jobbet. Att något så litet kan orsaka sån förbannad smärta. Aj, aj, aj och att det aldrig vill ge med sig. Har knarkat värktabletter i flera dagar nu, borstat med bakteriedödande medel, men den här gången verkar det inte hjälpa. 

Den ständigt molande värken triggade igår gång en migränattack. Jag kunde inte skilja tandvärken från huvudvärken, utan allt rördes ihop till en gräslig, handikappande smärta. Testade mina nya migräntabletter (för första gången) och tack och lov fungerade dem och migränen lättade, underbart. Men den envisa tandvärken var kvar såklart. T_T Igår kväll kändes det som att det var på väg att bli bättre, men idag är det lika illa igen. Det gör ont att äta och dricka, ont att prata. Tycker faktiskt synd om mig själv. :(

Antar att jag får kapitulera och bege mig till tandläkaren, men jag tror inte de kan göra så mycket just nu. Det är ju liksom inte tanden som gör ont utan tandköttet runt om som är svullet och ömmar, känns som att det trycker på mina nerver. De kan (väl?) inte operera bort en tand när det är såhär svullet och inflammerat? Vill inte ens tänka på hur ont det skulle göra.

Har lovat mig själv att ta tag i det här med tandläkaren nu, där jag inte varit på x antal år. Har ångest över hur många hål de kommer hitta, att de kommer vilja operera bort mina visdomständer, att det kommer kosta en förmögenhet. Jag skäms för att jag inte tagit hand om mina tänder och gått till tandläkaren regelbundet, men har inte direkt lust att gå dit när jag har såhär ont. Bara det blir bättre ska jag boka en tid direkt, snälla, snälla lilla visdomstand, ge mig en chans till!

Ett brev på posten

Idag hittade jag något trevligt i brevlådan. Mitt i högen av räkningar, reklam och dylikt låg det - ett handskrivet brev från min nya brevvän. Snacka om vardagslyx. :)

För några år sedan hade jag rätt många brevvänner från olika delar av världen, men av någon anledning rann det ut i sanden. Men jag minns hur trevligt det var så nu när jag fick frågan av en tjej från England om jag ville börja brevväxla, så tackade jag ja.

Bara att sätta sig och börja skriva ihop ett svar nu då. :]

Bäst just nu

  Satsumas

Denna gul-orangea godisfrukt som jag aldrig får nog av. Äntligen är det rätt säsong och de smakar - mums! :)

 

    Stickat

Nu börjar det bli kyligt ute och man får ta sig varma stickade tröjor. Fint, varmt och mysigt!




       



 

                  Träden
    
Höstträd är nog bland det vackraste som finns i naturen och tack vare dem blir jag inspirerad till att använda min systemkamera igen. Gäller att passa på och njuta för det börjar bli allt glesare mellan löven på grenarna.

           Levande ljus

Äntligen känns det meningsfullt att tända levande ljus igen. Nu när kvällarna blir mörkare och mörkare (och kallare) kan det behövas lite tröst för själen. Så fort jag får en ledig kväll ska jag tända massa ljus och sen sjunka ner i soffan under en tjock filt och se på nån bra film eller serie.

Vackra höst

Jag älskar den här tiden på året. Färgerna, luften, möjligheterna. Hösten har fått en ganska så negativ stämpel, och visst ligger det en viss melankoli över den då det är nu allt dör och vissnar bort. Men - utan död kan det inte finnas liv. För mig står hösten för något nytt, en nystart, nya möjligheter. Jag fylls av känslan av att det här är mitt liv och jag kan göra vad jag vill med det. Jag blir inspirerad, börjar skriva, fundera, filosofera.

Pilträdets runda former

På sommaren styrs humöret så mycket av vilket väder det är, man vill hinna få så mycket sol och värme som möjligt innan vintern kommer och det är lätt att känna sig stressad när det är mulet och blåsigt. Och deppig när det regnar. Vi har en bild av att på sommaren SKA det vara varmt och soligt och är det inte så blir vi besvikna. 

På hösten spelar vädret mindre roll, de soliga dagarna kan man njuta av härliga promenader, gärna med kameran i hand för att fånga alla fantastiska färger på bild. De soliga dagarna blir en bonus för vi förväntar oss inte att hösten ska vara solig och varm. Regnar det kan man stanna inne, få gjort sånt man har skjutit på under sommaren. Rensa i garderoben, sortera papper, städa förrådet. Eller varför inte krypa upp i soffan (äntligen med gott samvete och utan rastlöshet i kroppen), läsa böcker man tänkt att läsa, sträck-se serier, baka något gott eller dricka en kopp te. Spela spel och umgås. Ta sig tid för sig själv, sina egna tankar och känslor.

Och har man väl accepterat att sommaren är slut och tagit fram sina lite varmare kläder (raggsockar och stickade tröjor <3) behöver man inte frysa heller. Det är helt enkelt bara att njuta av stunden (hösten). :)

Liten vovve bland höstlöven

Tack vare en liten krullhårig varelse som bor hos mig, kommer jag mig ut på en hel del skogspromenader om dagarna.  Och idag, när solen låg på och allt var så färgsprakande vackert, fick också kameran följa med.

Gult, rött och blått.

Höstlandskap

Lönnlöv <3

Mitt promenadsällskap i alla väder

Tycker om slingriga skogsvägar, vad finns bakom krönet? En ny möjlighet?

Sprid gjädje i jul - skicka ett julpaket

Jag vet att vi är ganska många svenskar som har pengar som vi skulle klara oss utan. Jag vet att många tycker det är orättvist och hemskt att människor lever i fattigdom och svält i andra delar av världen, särskilt barn och familjer. Jag vet att många svenskar känner att de skulle vilja göra nåt för att hjälpa, men vet inte hur. Jag tror också att många känner att det är hopplöst och att skicka pengar känns osäkert - kommer de ens fram?

Jag vill tipsa om ett sätt att ge något till någon som har det sämre ställt, och göra detta på ett roligt och personligt sätt. Biståndsorganisationen Hoppets stjärna, med huvudkontor i Örnsköldsvik har varje år den här tiden en insamling av julpaket. Vill man vara med så skaffar man sig en tom bananlåda och fyller den med mat och julklappar som sen skickas via Hoppets stjärna till välbehövande barnfamiljer, pensionärer eller barnhem i länder som Lettland och Rumänien. 

HÄR  finns mer information om hur man går tillväga och vad paketet ska innehålla (t.ex. ris, mjöl, kaffe, hygienartiklar, julpynt, leksaker). Skickar man till ett barnhem packar man leksaker, pussel, mjukdjur m.m, finns mer information under fliken "BARNHEM". Vill man inte packa sitt eget paket kan man istället betala in 250kr så packar Hoppets stjärna paketet på plats med varor de köper i det aktuella landet (bättre för miljön och för att stödja den lokala ekonomin, men kanske inte lika roligt och personligt).

Tror vi är många som känner oss extra givmilda kring jul och att göra något fint för nån annan är ett perfekt sätt för att få den där extra mysiga julstämningen. :)

Fantastiska kvinna

Okej, jag erkänner. De senaste dagarna har det kanske blivit lite väl många timmars slukande av den gamla 90-talsserien Dr.Quinn. Men åh, den är ju så mysig och så inspirerande och så bra! Det är svårt att sluta. Och ledighet är ju trots allt till för återhämtning.

 Dr. Michaela Quinn

 

Huvudpersonen Dr. Mike är en riktig förebild. Hon är modig, stark, intelligent, och empatisk. Och hon får kriga för varenda rättighet bara för att hon lever i en mans värld, men fötts som kvinna. Men hon kämpar för att göra det som är rätt, även då hon hela tiden får jobba i motvind. Och så småningom, genom att inte ge vika utan hålla fast vid sina värderingar, vinner hon också människors respekt.

Jag vill vara som Dr. Mike, lika modig. Det är så många gånger man vet vad som borde göras, vad som är det rätta att göra, men man har inte modet. Hon vågar leva efter sina principer -efter det hon tycker är rätt - även när det ställer till problem för henne. Hon vågar höja rösten och säga ifrån när alla andra står tysta. Hon är inte perfekt, och hon gör visst misstag, men hon erkänner när hon haft fel och lär från det. (Och ja, jag vet att hon är en påhittad karaktär, men hon kan väl vara en inspirationskälla i vilket fall :))

Jane Seymour, som spelar Dr. Mike i serien sammanfattar det hela på ett bra sätt:
"Dr. Quinn wasn't always right. But she would listen and would learn and she would change her attitude toward things. Her relationship with Sully was magical and inspirational and she was a mother to children that weren't hers...She inherited these children. She made a difference. She fought for the rights of people. And she fought to have a voice at a time when women didn't have a voice." 
 
Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit att leva som kvinna på 1800-talet, när könsrollerna såg ut som de gjorde. Vi har kommit en lång bit på väg och jag känner en oerhört stolthet och respekt för de kvinnor som kämpat i årtionden för att vi ska ha de rättigheter vi har idag. Och jag vill fortsätta kämpa för alla människors lika värde - vi är långt ifrån framme än.  

Säg det med en sång