tisdag 3 mars 2015

Varje träd har en rot
Varje hus en byggd grund
Det är bara min som ryckts bort från mig

Gud, när ska jag bli fridlyst?
Slå upp i en bok
Hon är en ovanlig art
Så förbjudet att såra
Sätt henne tillbaks där hon stod

                                   Ur "Mitt kvarter" med Säkert!

torsdag 19 februari 2015

Din BMW imponerar inte

Jag föraktar människor med mycket pengar. Där. Nu har jag sagt det.
Eller förakta kanske är fel ord, jag tycker de är vilseledda. Om de nu inte väljer att inte göra något bra av allt sitt överskott. 

Jag föraktar den girighet som finns i världen, inställningen om att den som har mest pengar/prylar när den dör, vinner. Att rikedom kan ge människan dess värde.

Egentligen vill jag leva ett enkelt liv. Jag vill ha någonstans att bo, men behöver ingen lyxvilla. En bil är praktiskt och bra att ha, men jag behöver ingen sprillans ny BMW. Ge mig människor att älska, ge mig ett liv som känns meningsfullt. Låt mig få röra och bli berörd. Det räcker så.

Du kan inte imponera på mig med din bil, ditt hus, eller din senaste telefon. Du kan imponera på mig med vem du är, vad du bryr dig om, hur du kämpar varje dag trots att livet är svårt, och hur du gör ditt bästa för att räcka till.  Hur du tänker, hur du känner, hur du lever. För där har vi alla möjligheter, där är livet mer rättvist.

Kanske är det min kristna uppväxt som präglat mig så djupt i den här frågan. Trots att jag vacklar i min tro och inte riktigt vet vad jag ska tycka och tänka om religion, så finns det många bibelcitat som är klockrena och som jag vill leva efter.

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla era skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. 
Matteus 6:19-21

Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
Matteus 19:23


Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar. 
Lukas 12:15

Jag kämpar själv mot min egen girighet. För visst är det lätt att dras med. Dras med i den tävling om prylar och pengar som pågår. Och om livet känns tomt så kan pengar och saker skapa mening. Och ju mer man får desto mer vill man ha. Mycket vill ha mera - det är som en sjukdom jag måste kämpa emot.

Storleken på lönen ger bekräftelse på att jag värdesätts, att jag är duktig. Lönen får mig att känna mig uppskattad.


Men varför går vi alla på detta? 805 miljoner människor i världen svälter och vi vet om det och vi tycker det är fruktansvärt. Men vi lever som vi gör ändå, fortsätter.

Pengar, pengar, pengar. Jag vill kräkas. Jag vill inte dras med.

söndag 8 februari 2015

Behovet av att vara behövd

"I want to do more in this world than just live in it."

Nu när min 30-årsdag närmar sig med stormsteg (3 mån kvar) är standardfrågan allt som oftast ”Har du någon ålderskris då?”. Har jag det? Egentligen så nej, det har jag nog inte. Trettio är inte en särskilt hög ålder och dessutom vill jag tycka att det inte är något fel i att bli äldre. Många saker i livet blir faktiskt lättare... Kan önska att vi levde i ett samhälle där vi kunde värdesätta åldrandet mer, inse vilken vishet och insikt som kommer med åren. Men istället blir åldrandet lätt något fult, skamligt och icke önskvärt, något som till varje pris ska bekämpas. Åh vad jag hade gillat om vi hade en gammal skrynklig tant som folk gick och rådfrågade om vardagsproblem, är säker på att man hade fått många kloka råd. :)


Om jag ska prata om en kris så handlar den snarare om min livssituation, var jag befinner mig och var jag hellre hade velat vara. Det är det här med att leva ensam, inte ha någon egen familj och inte en livspartner vid sin sida. Inte ha några som självklart tillhör mig. Och som faktiskt behöver mig. Jag har flera underbara vänner, jag har mina älskade föräldrar och systrar. Men alla lever i sitt sammanhang, alla har sitt, sina egna. Och jag önskar jag hade något mer än mig själv.

Nog kan jag le lite när småbarnsföräldrar beklagar sig över sina uppmärksamhetstörstande avkommor som inte ens låter dem gå på toaletten i fred. Och nog kan jag ligga och dra mig lite extra länge en ledig morgon och tänka på vilken omöjlighet det skulle vara om jag hade ett litet barn att ta hand om. "Passa på och njut av all tid och frihet du har nu", kan människor säga när jag berättar om min barnlängtan. Men det fungerar inte riktigt så. Mitt överskott av egentid gör att jag inte kan uppskatta den på samma vis som en sönderstressad småbarnsmor kan. Istället dyker tankar upp som "Hur känns det att vara så älskad och behövd att man inte ens får gå på toaletten i fred?"
 
Runt hörnet väntar meningslösheten, flåsar mig i nacken, tynger mig och gör mig ledsen och likgiltig. All min kärlek, all min vilja, allt mitt engagemang. Och sen ingen att ge det till. Det gör mig frustrerad när jag tänker på barn som finns därute, barn som känner sig ensamma, oönskade, oälskade. Utsatta barn, kanske det som ligger mig allra varmast om hjärtat. Jag tänker på att DE finns och JAG finns, och jag hade kunnat finnas för dem, men det går inte.

Jag vet inte hur. Och det får det att krypa i kroppen på mig. Att fylla trettio är ingen big deal, nej. Men att värdefull tid sipprar genom mina fingrar, tid som jag så gärna lagt på något annat, någon annan, gör mig faktiskt ganska ledsen.

söndag 20 oktober 2013

Förbaskade tand!

Nu tänker jag ägna ett helt inlägg åt att gnälla på min visdomstand. Bara för att den har förstört min härliga, efterlängtade långhelgs-ledighet från jobbet. Att något så litet kan orsaka sån förbannad smärta. Aj, aj, aj och att det aldrig vill ge med sig. Har knarkat värktabletter i flera dagar nu, borstat med bakteriedödande medel, men den här gången verkar det inte hjälpa. 

Den ständigt molande värken triggade igår gång en migränattack. Jag kunde inte skilja tandvärken från huvudvärken, utan allt rördes ihop till en gräslig, handikappande smärta. Testade mina nya migräntabletter (för första gången) och tack och lov fungerade dem och migränen lättade, underbart. Men den envisa tandvärken var kvar såklart. T_T Igår kväll kändes det som att det var på väg att bli bättre, men idag är det lika illa igen. Det gör ont att äta och dricka, ont att prata. Tycker faktiskt synd om mig själv. :(

Antar att jag får kapitulera och bege mig till tandläkaren, men jag tror inte de kan göra så mycket just nu. Det är ju liksom inte tanden som gör ont utan tandköttet runt om som är svullet och ömmar, känns som att det trycker på mina nerver. De kan (väl?) inte operera bort en tand när det är såhär svullet och inflammerat? Vill inte ens tänka på hur ont det skulle göra.

Har lovat mig själv att ta tag i det här med tandläkaren nu, där jag inte varit på x antal år. Har ångest över hur många hål de kommer hitta, att de kommer vilja operera bort mina visdomständer, att det kommer kosta en förmögenhet. Jag skäms för att jag inte tagit hand om mina tänder och gått till tandläkaren regelbundet, men har inte direkt lust att gå dit när jag har såhär ont. Bara det blir bättre ska jag boka en tid direkt, snälla, snälla lilla visdomstand, ge mig en chans till!

torsdag 17 oktober 2013

Ett brev på posten

Idag hittade jag något trevligt i brevlådan. Mitt i högen av räkningar, reklam och dylikt låg det - ett handskrivet brev från min nya brevvän. Snacka om vardagslyx. :)


För några år sedan hade jag rätt många brevvänner från olika delar av världen, men av någon anledning rann det ut i sanden. Men jag minns hur trevligt det var så nu när jag fick frågan av en tjej från England om jag ville börja brevväxla, så tackade jag ja.

Bara att sätta sig och börja skriva ihop ett svar nu då. :]

onsdag 16 oktober 2013

Bäst just nu

  Satsumas


Denna gul-orangea godisfrukt som jag aldrig får nog av. Äntligen är det rätt säsong och de smakar - mums! :)




 




    Stickat

Nu börjar det bli kyligt ute och man får ta sig varma stickade tröjor. Fint, varmt och mysigt!




       



 

                  Träden
    
Höstträd är nog bland det vackraste som finns i naturen och tack vare dem blir jag inspirerad till att använda min systemkamera igen. Gäller att passa på och njuta för det börjar bli allt glesare mellan löven på grenarna.






           Levande ljus

Äntligen känns det meningsfullt att tända levande ljus igen. Nu när kvällarna blir mörkare och mörkare (och kallare) kan det behövas lite tröst för själen. Så fort jag får en ledig kväll ska jag tända massa ljus och sen sjunka ner i soffan under en tjock filt och se på nån bra film eller serie.

torsdag 10 oktober 2013

Vackra höst

Jag älskar den här tiden på året. Färgerna, luften, möjligheterna. Hösten har fått en ganska så negativ stämpel, och visst ligger det en viss melankoli över den då det är nu allt dör och vissnar bort. Men - utan död kan det inte finnas liv. För mig står hösten för något nytt, en nystart, nya möjligheter. Jag fylls av känslan av att det här är mitt liv och jag kan göra vad jag vill med det. Jag blir inspirerad, börjar skriva, fundera, filosofera.

Pilträdets runda former
På sommaren styrs humöret så mycket av vilket väder det är, man vill hinna få så mycket sol och värme som möjligt innan vintern kommer och det är lätt att känna sig stressad när det är mulet och blåsigt. Och deppig när det regnar. Vi har en bild av att på sommaren SKA det vara varmt och soligt och är det inte så blir vi besvikna. 

På hösten spelar vädret mindre roll, de soliga dagarna kan man njuta av härliga promenader, gärna med kameran i hand för att fånga alla fantastiska färger på bild. De soliga dagarna blir en bonus för vi förväntar oss inte att hösten ska vara solig och varm. Regnar det kan man stanna inne, få gjort sånt man har skjutit på under sommaren. Rensa i garderoben, sortera papper, städa förrådet. Eller varför inte krypa upp i soffan (äntligen med gott samvete och utan rastlöshet i kroppen), läsa böcker man tänkt att läsa, sträck-se serier, baka något gott eller dricka en kopp te. Spela spel och umgås. Ta sig tid för sig själv, sina egna tankar och känslor.

Och har man väl accepterat att sommaren är slut och tagit fram sina lite varmare kläder (raggsockar och stickade tröjor <3) behöver man inte frysa heller. Det är helt enkelt bara att njuta av stunden (hösten). :)
Liten vovve bland höstlöven

Tack vare en liten krullhårig varelse som bor hos mig, kommer jag mig ut på en hel del skogspromenader om dagarna.  Och idag, när solen låg på och allt var så färgsprakande vackert, fick också kameran följa med.


Gult, rött och blått.


Höstlandskap
Lönnlöv <3

Mitt promenadsällskap i alla väder
Tycker om slingriga skogsvägar, vad finns bakom krönet? En ny möjlighet?